Maybe I'm crazy. Maybe you're crazy. Maybe we're crazy.

Ja då sitter man här igen då; vid fönsterbrädet i vardagsrummet framför datorn. Jag luktar hamburgare som vanligt. Jag och Johanna måste viska för att inte väcka sambosarna. Teo snarkar som aldrig förr. Imorgon blir det nog bio med frugan. Jag gillar detta. Jag gillar kollektivlivet. Jag gillar Oslo.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0